St Paulia har jag egentligen sedan jag började jobba som florist tyckt varit en riktig "tantblomma". För ett tag sedan blev jag fosterförälder åt en ynklig skadad st Paulia med nästan inga blommor alls och några få fina gröna blad. Jag räddade henne från sopkorgen och fick följa med mig hem. Den visar nu sin tacksamhet i min morgonsol och blommar något helt fantastiskt. Vet inte om detta säger mer om mig eller om min blomma; att jag blivit tantig eller att blomman inte endast är en tantblomma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar