Prestationsångest

 

Här ovan: Mitt bidrag i SM 2010. Vi fick en stålställning och skulle göra en blomsterskärm.

Här ovan: Mitt förberedda arbete i samma tävling. En stålkonstruktion där jag har stiftat blommor på.

 

 

En kompott med arbeten från 2010 års SM. Samtliga är arbeten som ska föreställa blomsterskärmar. Förutsättningarna var lika för varje tävlande.

Här sätts en florists alla kunskaper på prov. Du ska tänka snabbt, få ihop din helhet, lösa det tekniskt, få inspiration, jobba effektivt, överträffa dig själv och alla andra. Det är tur man inte tävlar varje dag, för då skulle jag nog göra mig själv väldigt besviken när det visar sig att man inte får ihop det varje gång. Tävlingen är lite av en sporre, fixar jag det eller fixar jag det inte? Vilken kick det är när allting klaffar. Jag liksom längtar nu, fast ändå inte. Det är den här prestationsångesten som är svår att vända till något positivt, det är alldeles för lätt att låsa sig. Jag har sen någon tävling tillbaka en domares ord i tankarna "Att jag måste bli mer unik" . Kanske sa han inte precis på det sättet, men det är som ett eko i huvudet så fort jag kommer på en idé. Att jag behöver googla , titta i böcker efter varje grej jag kommer på. Har någon gjort det här tidigare i tävlingssammanhang? Hur gör jag den här idén unik, hur gör jag detta som ingen annan? Såhär efter tävlingarna man varit med så tänker man, varför tänkte jag inte på det, varför gjorde jag inte så. Men det är väl detta som är charmen, och anledningen till att man blir bättre och bättre också.